Kapitel 29: Stugliv

Grusets knastrande överröstade med lätthet både motorljud och sommarprogrammet på radion när de svängde till höger och in på den lilla grusvägen. Det var inte långt kvar nu. Ett par kilometer på denna sista sträcka som Tilde åkt så många gånger förut. Därefter var de framme och skulle få sträcka på benen i solens strålar som värmde eftermiddagen, innan det var dags att packa ur bilen. Väskor och korgar skulle in i den lilla stugan med två rum, mat skulle stuvas in i kyl och skafferi. Stolar och dynor däremot fanns på plats sedan flera år tillbaka och luktade på det där speciella sättet, som bara det som finns kvar i stugor över vintrar gör. Som om frånvaron av människor hade en alldeles egen lukt i sig, som smög sig fram under de kalla månaderna då stugan stod tom. Tilde kunde känna lukten redan nu, trots att de inte var framme ännu. Minnet av lukten fick henne att le och hon vände sig mot Walle som satt bredvid henne bakom det främre passagerarsätet, med knäna tryckta mot stolsryggen. Det såg inte alls särskilt bekvämt ut men han hade redan intygat att han visst fick plats och att det inte var någon fara alls. Han var van helt enkelt. Han mötte Tildes blick och log han också, omedveten om det doftminne som lockat hennes mungipor uppåt. "Nu är vi snart framme" kvittrade hon lyckligt och Walle nickade till svar som om han också kände igen sig. Det gjorde han i själva verket inte alls. Han hade aldrig varit i närheten av den skog de åkte igenom. Faktum är att han aldrig ens hade badat i Vänern förut. Det närmaste han kommit var att ha badat i Vättern, vilket förstås var en helt annan sak, men för honom som inte var från trakten framstod de båda sjöarna som ungefär lika. Stor sjö, ännu större sjö. Hur mycket kunde de skilja sig åt egentligen?

Ylva och Sten befann sig som i en egen värld där de satt i bilens framsäten. Systerdottern var de såklart väl bekanta med men Walle var ett nytt ansikte. Tilde, som redan från början skulle följa med till släktens stuga denna helg, hade frågat bara några dagar tidigare om hon kunde ta med sig en person till och eftersom de litade på henne hade de inte tvekat till att svara ja, och ta även honom tillfälligt under sina vingar. Nu var de snart framme. En lätt dimma av upprivet torrt grus följde bilen som en flyktig svans där de for fram mellan träden och efter nästa kurva var det bara ett par hundra meter kvar. Till slut var de framme och den lilla stugan mötte dem kärvänligt, med sina bekanta former och färger. Sten stannade bilen strax till vänster om ytterdörren, stängde av motorn och drog handbromsen. Han vände sig om mot Tilde. "Känner du igen dig?" frågade han och blinkade åt henne. "Klart jag gör!" svarade hon med en spelad irritation som krackelerade så fort hon vände sig mot Walle. "Kom, jag måste visa dig allt!" "Ska ni inte lasta in era väskor först?" frågade Ylva samtidigt som Walle öppnade dörren på sin sida för att stiga ur. "Äh, det gör vi sen" svarade Tilde och klev ur bilen på sin sida innan hon sprang runt bagageluckan till andra sidan för att dra Walle i armen. Han stod tungt kvar men vajade fram och tillbaka när Tilde slet i honom. "Det gör vi tydligen sen" sade han till Ylva och ryckte på axlarna medan ett leende forplantade sig på hans läppar. Han vände sig mot Tilde som tittade upp på honom med otåligt förväntansfulla ögon. "Kommer du nu då?" frågade hon enträget och Walle kunde inte låta bli att börja skratta åt hennes otålighet. "Ja, nu kommer jag. Ledsen att du fick vänta så vansinnigt länge." Tilde räckte ut tungan åt den ironiska kommentaren men fick slutligen Walle att röra på sig.

De gick runt stugans sida och kom omedelbart ut i skogen. Där pekade Tilde på ett särskilt träd som tydligen betydde väldigt mycket mer än alla andra träd. Walle tittade på den gamla granen men såg inget särskilt med den. Var den så mycket viktigare så var det väl så bara. Tilde drog honom vidare med sig tills de kom till andra sidan av stugan och där började en liten stig av hårt trampad jord som slingrade sig in mellan träden. De följde den över ett lågt krön på vars baksida stigen löpte fram till och slutade vid en liten brygga, av till synes obehandlat trä som mörknat genom åren och slutligen antagit en välbekant grå nyans. De gick ut på plankorna som knarrade under deras fötter, samtidigt som sjövattnet kluckade lätt när det slog i små vågor mot flytdunkarna som höll konstruktionen flytande. "Är det inte fint?" frågade Tilde när hon tittade upp på stugans senaste gäst. "Riktigt vackert faktiskt" svarade Walle när han tittade ut över det mörka vattnet. "Jag vet" sade Tilde och kände sig som om allt det fina var hennes egen förtjänst. "Varför frågade du i så fall?" fortsatte Walle. Tildes ansikte förändrades till ett uttryck av trumpenhet när hon puttade till honom. "Hallå! Ska du knuffa ner mig i vattnet eller?" protesterade Walle men fick inget gehör för sitt klagomål. "Kanske jag ska" började Tilde med sårat tonfall. "Jag tror inte du förtjänar bättre än så faktiskt" fortsatte hon och lade armarna i kors. Walle närmade sig henne och lade en hand på hennes smala axel men Tilde vände sig snabbt bort från honom. Handen dök upp på samma ställe men hon vred runt kroppen på nytt för att komma undan. Plötsligt kände hon två stora armar omfamna henne om magen och strax därefter hur fötterna förlorade kontakten med bryggan.

"Neeej!! Du får inte!!" skrek Tilde när Walle bar henne till bryggans kant och höll henne i sina armar ovanför det kluckande vattnet. Han stirrade in i hennes ögon och lyfte förvånat på ögonbrynen. "Får inte jag? Jag gör vad jag vill med små nosiga Tildisar." Han kramade åt hårdare så att Tilde knappt fick luft längre. Hon fick anstränga sig för att få fram orden till sin nästa mening. "Snälla... j-jag lovar... vara snäll." Walles ansikte sken upp i ett leende av triumf. Han höll Tilde tätt intill sig, deras blickar smälte samman och han skulle just kyssa henne, när en bekant röst uppifrån backkrönet avbröt hela situationen. "Vi sticker in till affär´n och handlar. Är det något ni behöver?" Det var Ylva som stod på stigen högre upp och ropade. Walle släppte ned Tilde som omedelbart började gå i rask takt på stigen mot kullen. Walle skyndade ikapp och när de kom fram till Ylva skakade han bestämt på huvudet åt allt Tilde sade. "Han försökte kasta mig i vattnet" klagade hon inför Ylva. "Gjorde jag ju inte. Det var ju du som knuffade mig" försvarade Walle sig. "Äh, lite får du ju tåla" fortsatte Tilde. "Så du erkänner alltså?" frågade Walle och gav henne en anklagande blick. "Jag erkänner ingenting!" svarade Tilde trotsigt och gick förbi Ylva mot stugan. Walle suckade och tittade på Ylva som fortfarande väntade på svar. "Jag tror inte vi behöver något. Möjligen ärlighetspiller. Säljer de såna?" Från Tilde hördes ett trotsigt ljud som fick Ylva att börja skratta. Hon gick förbi Tilde och fram till Sten som redan stod vid bilen och väntade. Walles och Tildes packning stod på trappan till stugans dörr. En liten väska och en stor, i motsatsförhållande till dess ägares storlekar.

När bilen körde ut på grusvägen och in i skogen kom Tilde fram till Walle och försökte få honom att hålla om henne. Walle tittade skeptiskt ned på henne och pressade ihop läpparna. "Jag tyckte väl du var ovanligt snäll där ett tag. Men det har gått över nu då?" frågade han och fick ett skälmskt leende till svar. "Jag är alltid snäll" svarade Tilde vilket fick Walle att fnysa högljutt. "Jaja, en Tilde jag känner igen i alla fall. Det får duga." Han fick en ny knuff, hårdare den här gången än den han fått på bryggan. "Kom hit" sade han och Tilde tog några försiktiga steg mot honom. Walle lyfte upp henne men satte ned henne nästan omedelbart igen, på stugtrappans andra steg. På den platsen var Tilde nästan lika lång som honom och hon lutade sig fram för att ta emot den kyss hon tyckte sig förtjäna, och mycket riktigt fick. När deras läppar smakat varandra en stund, och Walle hållt fast Tildes underläpp lite extra länge, med båda sina så att hon knappt kom loss, tog de sina väskor och öppnade dörren till stugan. Där inne fanns två rum som båda luktade sommarstuga. Ett större rum med två sängar, en soffa och ett lågt bord samt ett mindre rum med matbord och en gammal spis, vars ålder var svårbestämd, men som med desto större lätthet kunde betraktas åtminstone som gammal. Att kalla det stora rummet stort vore dessutom missvisande. Stort var det bara i förhållande till det andra rummet. I själva verket var båda rummen ganska små. Tilde gick rakt fram till den ena av de två sängarna och satte ned sin väska bredvid den. Walle följde efter och satte sin väska bredvid hennes. "Vår säng?" frågade han och fick ett förvånat ansiktsuttryck till svar. "Min säng! Du får sova någon annanstans. På golvet kanske. Inte vet jag." Walle tittade surt på Tilde. "Då tänker jag inte röra dig på två dagar. Inte alls. Jag kan hålla mig två meter ifrån dig om det ska vara på det sättet."

Han lunkade bort till andra sidan av rummet och satte demonstrativt ned sin väska bredvid soffan innan han själv satte sig. Tilde kunde inte hålla sig för skratt mer än ett par sekunder. "Jag bara skämtar ju. Kom hit. Du får sova med mig om du vill." Walle tittade ut genom fönstret och började vissla som om han inte alls hörde vad hon sade. Tilde trippade mjukt fram över golvet till honom och skulle just sätta sig bredvid honom när Walle vände sig om och höll fram handflatorna. "Nej. Kom inte för nära. Minst två meter ifrån" repeterade han sitt tjuriga löfte och Tilde fnissade högljutt nu, medan hon tryckte sig så hårt hon kunde mot händerna för att komma nära. Walle höll målmedvetet emot men till slut släppte han så att Tilde föll handlöst framåt mot honom. Han fångade henne i det absolut sista ögonblicket och vred runt henne så att hon snart tittade upp mot honom underifrån, med ryggen mot hans lår. De stirrade på varandra under ett ögonblick, vars lilla tidsrymd sträcktes ut förvånansvärt länge. "Du är dum, vet du det?" Tilde tänkte protestera men ångrade sig. Hon nickade istället. "Men du är min" fortsatte Walle vilket fick henne att le stort. "Och nu är du fast!" lade han till och kopplade Tilde i ett fast grepp medan han slickade henne över kinden och hakan. "Mm, gott!" utbrast han, med blicken hos en vansinnig kannibal, och Tilde skrattade hejdlöst medan hon försökte värja sig mot de salivslemmiga attackerna. Hon vred sig och försökte komma loss men Walles grepp var hårt och hon kom ingenstans. Han släppte greppet med ena handen för ett kort ögonblick så att han kunde dra upp hennes linne och blotta en bit av magen. Tilde trodde det var hennes stora chans och försökte genast slita sig, men det var lönlöst. Istället fick hon en sträv tunga över sin mage och flera kyssar på de ställen av magen som fortfarande var torra. Walles sträva haka rev henne lätt mot huden men hon tyckte trots allt om den känslan och klagade därför inte. Helt plötsligt fick hon en kyss rakt på ena bröstet och hon slutade skratta.

Tilde tittade på Walle som för att se om den där kyssen varit medvetet placerad eller bara hade varit ett misstag. Blicken som mötte hennes antydde att läpparna placerats med omsorg, och hon flämtade till först efter att ha bekräftat sin misstanke. Hon stirrade på Walle, flackade med blicken för att se så att Ylva och Sten inte kommit tillbaka och just när hon vänt blicken åt det hållet fick hon en ny kyss, på det andra bröstet. Walle släppte helt sitt grepp om henne med ena handen och förde den istället över Tildes mage och upp mot de nykyssta brösten. Från undersidan och utsidan kupade han handen över det och kramade bröstet så att dess mjukhet mötte hans handflata och fingrar. Tilde som fortfarande låg med ryggen över hans ben tittade inte längre ut genom fönstret. Hon stirrade upp på Walle och sedan ned på hans hand. Den rörde sig över bröstet, lämnade det för att testa det andra och smekte sig sedan nedåt över magen. "Det gillar du va?" viskade Walle åt henne och Tilde svalde innan hon nickade fram sitt svar. Handen gled över magen och sedan ned mot ena låret som Walle drog åt sidan så att Tilde särade på benen en aning för honom. Han följde kjolets tunna tyg till dess att plagget tog slut ungefär på mitten av låret. Väl där bytte han riktning och lät två fingrar dra upp kjolen samtidigt som de smekte insidan av låret. Tilde ville egentligen inte, men kunde inte låta bli att sära lite extra på benen när Walle rörde henne på det sättet. Fingrarna tycktes, trots sin långsamma takt, rusa fram mot underlivet och hon blev yr innan de ens var framme vid trosornas kant. Där sökte de sig över det ännu tunnare tyget och tryckte försiktigt mot mitten av trosorna. Tilde såg i Walles ögon hur han reagerade på den fukt som mötte fingertopparna. Den där blicken sade allt hon behövde veta. Hon älskade den blicken.

Just då, som från ingenstans, hördes det höga knastret av grus och småsten som kved och klagade under fyra bildäcks skoningslösa framfart. Tilde slet snabbt ned kjolen och satte sig bredvid Walle i soffan. Han försökte inte hindra henne. Bildörrar öppnades, slogs igen, en baklucka öppnades och stängdes några sekunder senare. Välbekanta röster hördes utanför dörren som strax öppnades och in genom öppningen kom Sten och Ylva, med varsin matkasse i handen. "Ska vi laga mat?" frågade Sten glatt med sin skrovliga röst och Walle nickade glatt åt förslaget. Ylva tittade på Tilde och såg orolig ut. "Är det något fel? Du ser lite blek ut tycker jag." Tilde visste inte vad hon skulle svara. "Äh, hon varit snäll för länge i sträck nu när ni var borta. Det är förmodligen anstängande för henne" skämtade Walle och fick ett bullrigt skratt till svar från Sten. Tilde ville säga emot, komma med någon kaxig kvickhet eller två, men var samtidigt tacksam för att han tagit uppmärksamheten från henne tills hon fått chans att lugna ned sig en smula. Det retade henne ändå lite att Walle fått Sten på sin sida så snabbt. Walle själv var redan ute i köket och letade efter något att ta itu med ifråga om matlagningen när Ylva kom in och tog en borste ur handen på honom. Walle höll en halvskalad nypotatis i andra handen och tittade förvånat på Ylva som tog den lilla knölen från honom utan att fråga. "Gå ni och sola så länge. Eller ta en promenad kanske?" föreslog hon. Walle som stod utanför släktgemenskapen hade inte insett att det inte räckte med att vara vuxen för att behöva ta ansvar för tillagningen av mat. Man skulle gärna vara äldst för att komma på fråga i det avseendet. Allra minst skulle man vara gäst.

Walle och Tilde gick en liten promenad genom skogen och kom ned till bryggan igen. Först där fick han ett tack för det sätt med vilket han räddat situationen inne i stugan, med tillägget att det trots denna ursäkt egentligen var hans fel att situationen uppstått från första början. Han var nöjd med ursäkten och lät därför bli att kasta Tilde i vattnet. Det gjorde han först ett par timmar senare när de hade ätit, legat en stund i den sista solen och slutligen faktiskt bestämt sig för att ta ett kvällsdopp och Tilde nästan hade hunnit få badkläderna på sig. Han tyckte själv att han var ganska snäll som väntade tills hon bara hade trosor och linne på sig, och han skrockade självbelåtet när hennes huvud dök upp ur vattnet med ilskna ögon. Belåtenheten fick sig ändå en törn, när Tilde började skvätta vatten på honom med vilda armrörelser, så att han fick springa upp på land från bryggan och se sina skor bli genomblöta, när hon skålade händerna och hällde minst två liter vatten i vardera skon. Han fortsatte klä av sig på land, för att inte ge Tilde någon hållhake, och rusade sedan ut på bryggan så att svallvågor uppstod och rörde sig upp och ned längs Tildes hals innan han landade i vattnet, med ett kraftigt plask som blötte ned henne ännu en gång. Hon brydde sig inte nu, eftersom hon redan var våt från topp till tå, utan simmade istället ut till honom när han tittade upp ur vattnet med frenesi i ögonen. "Satan vad kallt!" utbrast han vilket fick Tilde att skratta högt. "Vad förväntade du dig?" frågade hon medan hon trampade vatten på stället. Walles bröstkorg hävdes och sjönk ihop flera gånger om innan han till slut vande sig vid temperaturen. "Inte vet jag" svarade han. "Någon sorts sommartemperatur. Det är väl sommar, va?" Tilde skvätte lite vatten på honom, räckte ut tungan och simmade mot bryggan. Solen började gå ned bakom Walle och den tycktes sjunka rakt ner i Vänerns mörka vatten långt där ute med ett väldigt väsande. Walle simmade efter Tilde och de gick upp från vattnet båda två.

Kvällen fortlöpte med samtal, mer mat och ännu fler samtal om allt mellan himmel och jord under stugans tak. Det hade mörknat för länge sedan när Ylva föreslog att de skulle lägga sig, för att komma upp i vettig tid imorgon, som det hette. En utflykt planerades löst. Platser skulle visas för Walle och återupptäckas av en ännu mer entusiastisk Tilde. Alla fyra borstade tänderna och de gjorde kvällstoalett efter varandra på den enda toaletten, som hade sitt eget lilla skjul, komplett med rinnande vatten och taklampa, på stugans baksida. Sängarna bäddades och Tilde hade vid det laget redan glömt vad hon tidigare sagt om att sova själv i sängen. Snart låg hon och Walle tätt intill varandra medan Ylva och Sten kröp ner i den andra kojen. "God natt!" hördes från mostern och hennes man. Tilde och Walle svarade och låg sedan vända mot varandra och tittade in i varandras ögon i mörkret. Försiktigt kysste de varandra, utan att bjuda på mer ifråga om ljud än ett försiktigt prassel av armar, som rörde sig över lakanet. Eftersom de alla låg i samma rum, om än vid olika väggar, vände Tilde sig om och tryckte sig bakåt mot Walle för att känna hans kropp mot sin när hon somnade. Walle å sin sida lade en arm över hennes lilla kropp, fattade hakan mellan sina fingrar och drog den försiktigt nedåt mot Tildes bröstkorg så att hon blottade nacken för honom. Ännu försiktigare sträckte han sig sig framåt och placerade läpparna mot nacken och kysste henne mjukt på en nackkota. Han kunde känna gåshuden slå ut på hennes arm mot sin egen och avslutade kyssen med ett leende på sina läppar. Ännu en kyss fick hon, bara ett par centimeter från den plats på nacken där läpparna först tryckts och denna gång pressade han sin underkropp hårdare mot henne bakifrån så att Tilde lämnade ifrån sig ett litet ljud av välbehag.

"Tilde" hörde hon bakifrån. Viskningen var inte mycket mer än en utandning med formade läppar men det gick inte att ta miste på innebörden i luften som lämnade Walles lungor och mun. Tilde vred huvudet bakåt för att titta på honom och mötte i mörkret hans ögon, som tittade på henne med en intensiv blick. Han tryckte sitt bäcken framåt och Tildes ögon blev genast stora när hon kände det där hårda som tryckte mot rumpan. Hon skakade på huvudet med orolig blick och stannade sedan upp för att lyssna. Tillsammans låg de i mörkret och lyssnade efter Ylva och Stens andetag bortifrån andra sängen. De var helt stilla där de låg och lät själva bli att andas för att kunna höra bättre. En tung andhämtning mötte deras öron. En andhämtning som bröts av emellanåt, av någon sorts pipljud. Någon av släktingarna var alltså nära att börja snarka. Förmodligen Sten, tänkte Tilde. Hon kände Walles hand smeka henne över hakan, halsen och ned över nyckelbenet. Hans kön tryckte fortfarande mot rumpan och hon skakade förmanande på huvudet åt honom. Walle kunde inte låta bli utan fortsatte smekningarna ned över ena bröstet, som han kupade handen runt. Han kramade det, lät ett finger glida över bröstvårtan och han blundade när den långsamt styvnade mot hans fingertopp. När han slog upp ögonen igen var det Tilde som blundade med läpparna hårt sammanpressade för att inte släppa ut minsta antydan till ljud. Sov Ylva också? Det var den stora och avgörande frågan men det var omöjligt att avgöra. Stens andhämtning, om det nu var hans, överröstade isåfall hennes. Walle lät handen smeka sig nedåt i väntan på att den frågan skulle komma till ett avgörande.

När Tilde låg och höll andan av nervositet kände hon Walles stora hand leta sig fram över magen. Den stannade upp vid naveln, målade en smeksam cirkel runtom den och letade sig vidare ut mot höften. Där, strax ovan bäckenbenet, höll han hårdare om henne och han drog hela Tildes kropp tätare intill sig, medan han pressade sin kuk mot henne. Den var hård och det enda han ville i hela världen i det ögonblicket var att trycka den mot henne, in i henne och att få njuta av hennes sexiga lilla kropp. Han förde ned handen längs hennes bäcken och drog isär låret under fullständig tystnad. Tilde öppnade ögonen och stirrade förskräckt på honom men han slutade inte. Istället lät han fingrarna glida fram längs insidan av det lår han precis dragit åt sidan och hon blundade hårt när han närmade sig trosornas kant. Han sökte sig upp till trosornas övre linning och stack långsamt in ett finger med vilket han smekte Tilde just ovanför könshåret. Hon försökte ligga helt stilla men darrade till genom kroppen när det stora fingret plötsligt nuddade vid och sedan rörde sig genom de sträva håren för att fortsatta nedåt. Ett par mjuka och varma läppar placerade vid hennes öra och Tilde spände sig ofrivilligt när en lätt kyss smekte baksidan av örat. Hon ville så gärna fortsätta, men det kunde de ju inte. Ylva och Sten låg bara ett par meter bort och kunde vakna närsomhelst. Vem visste om inte Ylva fortfarande var vaken? Den där tanken förflyktigades så fort fingrarna mellan hennes ben fann ett par blygdläppar vars fukt var så påtaglig att fingrarna, utan en antydan till motstånd, gled in mellan dem. Walle log upphetsat åt den våtvarma känslan och förde fingrarna bara en aning högre upp.

Med två fingrar började han smeka Tildes klitoris, där hon låg på sidan och gjorde allt vad hon kunde för att inte ge ljud ifrån sig. Med den svullna lilla knoppen mellan fingrarna började han utföra små cirkelliknande rörelser som fick henne att se desperat ut. Tilde ville ha mer men vågade inte be om det. Hon ville också att Walle skulle sluta men kunde inte förmå sina händer att hindra hans. Hon kunde bara tänka på två saker där hon låg och blev underbart smekt av Walle på det sättet. Hur skönt det var och att släktningarna absolut inte fick vakna. Då skulle hon skämmas ihjäl. Hon hade redan domnat av i läpparna så hårt hon pressade dem mot varandra för att inte avge några ljud, men hon var inte säker på att hon skulle klara av den saken så länge till. När Walle tryckte sin underkropp mot henne på nytt och hon tydligt kände den hårda kuken trycka mot rumpan var hon nära att ge upp helt, öppna munnen och ge utlopp för sin upphetsning och njutning. Hon kom på sig själv i sista stund och bet ihop ännu hårdare. För att slippa njuta så underbart och förbjudet sträckte hon bak en hand och lade den på Walles kön. Det var hårt mot fingrarna. Hårt och varmt, till och med genom kalsongernas tyg. Försiktigt smekte hon honom för att ta bort något av fokus från sin egen njutning och hon kunde känna hur den hårda kuken ryckte till av beröringen. Hon följde den hårda utbuktningen mot roten och kramade den där, fortsatte framåt igen och följde den tills den tog slut och en fuktig bit tyg tog vid. När hon drog ett finger mot det fuktiga tyget kände hon hur fingertoppen gled lättare över tyget, hur det där fuktiga minskade friktionen i kontakten mellan finger och tyg. Hon rös inombords av upphetsning eftersom hon förstod vad det var för något.

Walles frustration började bli närmast omänsklig vid det laget. Han drog upp handen från Tildes trosor och placerade den istället på hennes lilla rumpa, fann den övre troskanten och stack in tummen innanför det tunna tyget. Tilde vred sig bakåt och stirrade på honom med en blick som uttalade ett svagt nej, överskuggat av ett långt mer och starkare bönfallande ja. Han valde att bortse från det förra och drog ned trosorna tills hela Tildes rumpa var bar. Med handen greppade han den ena skinkan, klämde längtande på den och lyfte den så att den särades från den andra, fortfarande med tysta rörelser så att de inte skulle bli upptäckta. Han lät fingrarna leta sig in i springan mellan skinkorna och sökte sig målmedvetet mot den plats från vilken den mest intensiva värmen fuktigt emanerade. Han fann de glansiga små blygdläpparna och masserade dem försiktigt medan Tilde slutligen inte kunde hålla tillbaka ett ljud, som förrädiskt letade sig över hennes läppar, i form av något som närmast kan beskrivas som en kvidning, en njutningens frustrerade snyftning. Ytterligare något ögonblick smekte han henne på det sättet innan han drog bort handen, greppade Tildes hand och drog bort även den från sin kuk. Han lyfte mycket försiktigt på sitt bäcken och sin höft, drog långsamt ned sina egna underkläder och sänkte sedan bäckenbenet mot lakanet på nytt. Nu kunde Tilde känna den kladdiga toppen av den hårda kuken rakt mot sin rumpa. Den gled över hennes hud och lämnade små snuskiga spår som fick henne att skälva av kåthet. Plötsligt ryckte den till, och så landade den igen, med ett ljudlöst litet plask som smutsade henne med Walles hårda och kletiga upphetsning. Vad hon borde göra var såklart att hindra honom, men hur kunde hon göra det när hon själv var så upphetsad? Hur kunde hon hindra honom när hennes bultande underliv, ja hela hennes kropp, bara skrek efter att få mer? Det kunde hon inte.

Walle lyfte hennes skinka igen och tryckte sitt bäcken framåt så att den hårda kuken gled in mot den där varma och fuktiga platsen som han längtade så efter. Ollonet gled mot de fuktiga blygdläpparna och värmen från Tildes underliv skänkte honom redan nu stor njutning, när hon svankade för att hjälpa honom komma i rätt vinkel. Han stirrade på hennes kind och hår, längtade efter hennes mjuka läppar men måste, för tystnadens skull, avstå från att kyssa henne. Istället förde han in sin andra arm under Tildes hals och lät handen falla över hennes mun medan han styrde in kuken mellan hennes ben. Nervositeten i Tildes kropp gjorde henne spänd och trots att hon så gärna ville känna Walle inuti sig kämpade den lilla öppningen emot. Handen över hennes mun ökade sitt tryck och hon måste andas genom näsan för att överhuvudtaget få luft. Till slut gav hennes kropp vika och den hårda kuken trängde in i henne. Sensationen av det svullna ollonet som tvingade sig in fick henne att vilja stöna högt, men handen över munnen hindrade som tur var henne från att utstöta de ljud som trängdes i hennes mun och hals. Mer och mer av den hårda kuken gled in bakifrån och hon kramade täcket hårt i sina händer för att ge utlopp åt den njutning denna rörelse skänkte henne. När det mesta av kuken glidit in i den sköna lilla kroppen som var Tildes drog Walle sig bakåt. Han gled nästan ur henne helt innan han försiktigt stötte framåt igen och när han kände hennes sexiga lilla rumpa mjukt trycka mot magens nedre del tvingade han sig ännu djupare in medan han höll för hennes mun hårt. Han smekte henne över magen med den lediga handen och drog sin underkropp bakåt medan han letade sig mot brösten. Han klämde strax upphetsat på det mjuka bröstet och tryckte sig djupt in i den underbart sköna kroppen medan han försiktig klämde den styvnade lilla bröstvårtan mellan tummen och pekfingret.

Så underbart skön du är, tänkte Walle när han nöp till om den trotsiga bröstvårtan och gled djupt in i Tildes kropp ännu en gång. Hans andra hand var fuktig, av saliv och varma andetag som hindrats precis innan de nått ut till friheten. Han höll för Tildes mun nu och knullade henne med försiktiga rörelser för att inte väcka hennes släktingar, som förhoppningsvis sov i sängen, på andra sidan av rummet. Vetskapen om att de kunde vakna närsomhelst ökade upphetsningen och spänningen så mycket att han inte visste hur länge han skulle klara av känslan av Tildes trånga och våta fitta mot sin kuk. Det kittlade obönhörligt i toppen av kuken och han måste kämpa för att hålla tillbaka den orgasm som hela tiden tycktes vilja omsluta honom och ta honom i sitt sköna våld. Han tryckte sig trots detta framåt och in i Tilde, njöt av hennes insida och drog sig ur för att stöta inåt ännu en gång. Hans andetag värmde nacken på Tilde medan han knullade henne bakifrån på det sättet och Tilde visste inte riktigt om yrseln hon upplevde berodde på handen över sin mun, eller njutningen av att få Walles kuk intryckt i sin kropp. Det spelade ingen roll. Det enda som spelade någon roll nu var hur skönt det var. Det och att Ylva och Sten inte upptäckte dem. Det fick bara inte hända. Hon tittade bort mot dem men kunde i mörkret inte så någonting alls. Hon hörde inte ens deras andhämtning längre eftersom öronen susade av blodrusning, till följd av den hemliga njutning som Walle skänkte henne. Desperat höll hon i täcket med sina små händer och hon försökte att inte andas för häftigt, men det var svårt när njutningen sköljde över henne så skönt och som hon dessutom inte kunde använda munnen för att ge uttryck åt samma njutning.

Helt plötsligt, utan någon som helst förvarning, tändes en liten nattduksbordslampa på andra sidan rummet. Walle och Tilde fick panik och låg blickstilla med slutna ögon. De lyssnade och hörde någon resa sig ur sängen och gå genom rummet. Tilde som låg ytterst kisade för att se vem det var, men det oväntade ljuset bländade henne nästan helt trots att lampan var svag. Först när ytterdörren öppnades såg hon att det var Ylva som klev ut och sedan stängde dörren efter sig. Tilde andades ut av lättnad. Ylva tycktes inte ha sett dem, eller också var hon omtänksam nog att inte nämna något. Det var omöjligt att avgöra. Tilde vred försiktigt huvudet för att titta bort mot sängen på andra sidan. Det var nästan fullständigt tyst i rummet, sånär som på tickandet av en ensam klocka. Hon koncentrerade sig och lyssnade. Utifrån hördes ljudet av en dörr som öppnades och stängdes, dämpat genom stugans isolerade väggar. Sedan Stens andetag. Han verkade sova. Andhämtningen var tung och långsam även om den saknade de där pipljuden som hade hörts innan. Kanske var det Ylva som hade låtit så. Tilde var visserligen släkt med Ylva men hur hennes nattliga andning lät hade hon inte lagt på minnet. Hon hade aldrig haft anledning att tänka på den saken förrän nu. Trots att Sten låg kvar och Ylva kunde komma tillbaka närsomhelst tog Tilde en chansning och tryckte rumpan bakåt, över Walles kuk. Han slog upp ögonen och stirrade vilt på henne när hon gjorde så, vilket bara ökade Tildes motivation att röra på höfterna. Hon drog sig framåt och tryckte sedan rumpan bakåt mot Walle på nytt så att han trängde djupare in i henne. Hon tittade på honom, såg desperationen i hans ögon och njöt stort av synen. Ännu en gång tryckte hon sig över honom och han gjorde tysta rörelser med läpparna, bönföll henne att sluta, men Tilde njöt alldeles för mycket av hans reaktion för att sluta. Hon drog sig framåt, spände musklerna i sitt inre så att hon kramade den hårda kuken i sin fitta och tryckte sig sedan bakåt ännu en gång. Det var helt enkelt en gång för mycket. Walles ögon gjorde ofrivilliga flackande rörelser och han slöt dem hårt när njutningen slutgiltigt övermannade honom.

Tilde stirrade upphetsat på Walles ansikte och bet sig i sidan av underläppen när hon kände den hårda kuken börja pulsera i sitt inre. Kraftiga pulser genomfor den och fick den att bulta inuti hennes kropp. Hon kunde ana hur den sprutade långt där inne och lämnade smutsiga spår efter sig av Walles njutning. På hans kinder kunde hon se hur han nu bet ihop käkarna för att inte stöna rakt ut och hon njöt av den synen också, medan hon drog sig framåt för att trycka sig över den hårda och sprutande kuken ännu en gång. Walle höll hårt om henne nu och tvingade henne att vara stilla medan han tryckte sig djupt in i hennes kropp för att djupt där inne låta orgasmen klinga av. När dörren till stugan öppnades igen blundade de båda och Tilde kunde känna hur Walles kuk fortfarande, med intervaller som blev alltmer utdragna, pulserade inuti henne. Ylva gick genom rummet och kröp ner i sängen med Sten, en sträcka som tycktes oändlig för de två nervöst njutande. Lampan släcktes och det blev återigen mörkt i rummet. Walle lät sin bröstkorg lämna värmen av Tildes rygg och lutade sig en aning tillbaka där han låg. Med ett pekfinger började han måla små mönster över hennes rygg tills han fick Tildes fulla uppmärksamhet. Först då började han skriva, med stora bokstäver långsamt över skuldrorna. Tilde uppfattade först ett F. Sedan ett A och ett N. Ett kort uppehåll innan han fortsatte. Ett T följdes av ett A och sedan ännu ett kort uppehåll. Ett streck och en kurva blev till ett D. Detta följdes av ett I och slutligen ett G. Sedan tre stora utropstecken. Tilde log stort och var nära att börja fnissa. Hon erkände, tyst för sig själv, att hon kanske hade varit lite elak, men det tänkte hon inte erkänna för Walle. Det var trots allt han som hade börjat, tänkte Tilde och slöt ögonen för att sova.