Kapitel 27: En cirkel med fyra hörn

Hur länge hade hon väntat på den där skivan egentligen? Maja stod vid en av de många hyllorna i skivbutiken och fingrade girigt på "Fleet Foxes" senaste album. Plasten som omslöt förpackningen prasslade lätt när hon försökte trycka den åt sidan för att se vad som dolde sig bakom det lilla klistermärket uppe i högra hörnet. Hon hade väntat alldeles för länge i alla fall. Den saken var klar. Hon hade varit så fattig den senaste tiden att hon inte fått en enda chans att köpa den. Istället fick hon nöja sig med att provlyssna på skivan i olika butiker. Först hade hon gått till samma butik gång efter gång men butiksinnehavaren hade snart börjat kasta misstänksamma blickar på henne och till slut sade han åt henne att antingen köpa skivan eller gå därifrån. Han förstod inte hur viktig just den skivan var för henne, tänkte Maja och insåg samtidigt att hon tryckte hårdare på förpackningen med fingrarna än vad den förtjänade. De sammanbitna läpparna slappnade av när tankarna gled över till något mer glädjande. Hon hade ju slutligen hittat ett jobb! Redan nästa vecka skulle hon komma in med ett utdrag ur belastningsregistret för att visa arbetsgivaren att hon var en person man kan lita på. Hon skulle faktiskt gå in hos polisen och kräva sitt utdrag om bara en liten stund. Det var i själva verket på vägen dit som hon av en händelse gått förbi skivbutiken hon nu var inne i. Med ett jobb att gå till fick hon snart råd att köpa skivan. Majas mun sken upp i ett stort leende utav den tanken. Faktum var att hon skulle få råd att köpa många fler skivor när hon väl fått sin första lön. Men inte hos skivhandlaren som varit otrevlig. Honom tänkte hon inte köpa en enda skiva av. Tankarna lättade upp Majas humör tills hon med viss bitterhet insåg att den där lönen inte skulle synas på kontot förrän en hel månad efter att hon jobbat lika länge.

Plötsligt föddes en ful tanke och Maja tittade sig omkring för att se hur många ur personalen som var närvarande och om någon av dem isåfall tittade på henne. Det var trots allt inte så många andra att titta på eftersom hon var ensam kund i butiken men å andra sidan såg hon väl inte ut som en tjuv? Tankens sista ord slog ned med viss kraft i hennes medvetande. Hon var faktiskt ingen tjuv. Hon hade aldrig stulit något i hela sitt liv. Fel, hon hade stulit en sak, en gång, men det var så länge sedan att det inte räknades. Hon var bara ett barn då och kanske räknades inte stölder inom familjen, reflekterade Maja för sig själv. Hursomhelst tittade ingen på henne så i ett ögonblick av moralisk viljesvaghet, men som erbjöd desto större habegär, öppnade Maja försiktigt väskan med den lediga handen. Detta var bara tillfälligt intalade hon sig själv. Så fort hon fått sin lön skulle hon komma tillbaka och lämna pengar på disken för skivan. Gärna när innehavaren höll på med något annat. Hon kunde ju skriva en anonym lapp dessutom. Nervositeten steg genom kroppen och fick henne att darra på handen så att plastöverdraget prasslade till innan hon släppte ned skivan i axelväskan. När det var gjort stängde hon väskan och låtsades titta på en annan skiva. Hon smög fram en blick mot disken där innehavaren, om han nu var det, stod. Till sin fasa insåg Maja att mannen med svart hår och ett stort örhänge i silver tittade rakt på henne med kisande, misstänksam blick. Hon fick panik! Vad skulle hon göra? Hon kunde ju inte plocka upp skivan och sätta tillbaka den. Hade hon bara haft pengar så kunde hon ha tagit fram en annan och köpt den istället för att avvärja misstankarna men det var just det som var problemet. Hon hade verkligen inga pengar alls. Med darrande röst frågade hon genom rummet om de hade öppet imorgon också och mannen bakom disken nickade långsamt utan att säga ett ord. Varför måste hon darra så på rösten!? "Ok, jag kommer tillbaka imorgon då" försökte hon säga så lättsamt som möjligt men darrade lika mycket på rösten även denna gång. Hon vände sig mot dörren och gick långsamt mellan skivhyllorna mot utgången medan hjärtat hotade att tränga ut ur bröstkorgen. Hon var ingen hyllare av adrenalinkickar i största allmänhet och i synnerhet inte kickar av den här sorten.

Ett högljutt brus av blodrusning distraherade Maja i sällskap med hjärtflimmer när hon tryckte ned handtaget till dörren och hon hade snart utvecklat en sådan tunnelsyn att hon blev fullständigt chockad när hon såg den stora manshanden som greppade hennes så att hon inte kunde öppna dörren. "Innan du går vill jag gärna att du visar innehållet i din väska" sade handens ägare och Maja trodde att hon skulle dö på fläcken. All nervositet som byggts upp sedan hon släppt ned skivan i väskan släpptes lös på en och samma gång. Hon blev kall i hela kroppen, stel och stum. Hur kunde hon vara så dum? Hur kunde hon ha varit så otroligt korkad att hon stal skivan? Nu var hon upptäckt och på ett enda ögonblick togs framtiden ifrån henne som om någon ryckt undan en matta under hennes fötter. Det enda hon kunde tänka på var utdraget från belastningsregistret. Detta dokument som skulle ha säkrat hennes anställning och därmed ge henne handlingsfrihet. Hon svarade inte utan stod helt stilla. Den kraftiga handen placerades på Majas axel och när den svängde runt hennes kropp stirrade hon, blek om näsan, upp på mannen med det svarta håret och örhänget, som i sin tur stirrade tillbaka på henne. "Tänker du öppna väskan för mig?" frågade han med en röst vars vänliga ton äcklade Maja, eftersom hon visste att den snart skulle förändras och bli förebrående om inte rentav ilsken. Som minst anklagande i alla fall. Hon svalde och förde långsamt handen till väskan. Hon öppnade den och tittade själv bort när hon visade innehållet. Mannen fnös ilsket genom näsan när han såg den inplastade skivan och Maja viskade lågt, förmodligen mer för att övertyga sig själv än honom; "Jag tänkte komma tillbaka och betala när jag fått lön..."

"Det är nog bäst att du följer med mig ut på lagret unga dam" fortsatte han och Maja stirrade mot golvet när hon lät sig föras in i butiken igen, mellan hyllorna och ut genom en dörr på baksidan, fortfarande med den tunga handen på sin axel. Var den verkligen sådär tung? Kanske var det tyngden av skuldmedvetenhet som fick den att kännas så. Eller också var den verkligen så tung. "Kalle, gå ut och stäng butiken. Vi har en snattare att ta hand om" hörde Maja denna svarthåriga man säga till någon och hon avskydde ordet han använde för att beteckna henne. Var det vad hon blivit? En snattare... Och vänta nu, stänga butiken? Plötsligt blev Maja orolig av en helt annan anledning. Vad tänkte de egentligen göra med henne som krävde att de stängde hela butiken? Hon tittade upp på mannen som avslöjat henne, med rädslan spelandes i sina blanka ögon. "Vad tänker ni göra med mig?" frågade hon, plötsligt rädd att de inte alls tänkte ringa polisen utan kanske ta itu med henne helt själva på något fruktansvärt sätt. En strimma av hopp följde denna rädsla när Maja insåg att det kanske trots allt vore bättre än att bli polisanmäld. Killen som tydligen hette Kalle smet förbi henne och gick ut i butikslokalen. Själv sattes hon på en trästol med ram av metall, inte helt olik den stol hon suttit på i lågstadiet vid skolbänken. Mannen log av frågan. "Göra med dig? Oroa dig inte. Vi ska bara ringa polisen och vänta på att de kommer" svarade han till slut. Maja tittade på honom och rös när hon hörde ordet polis. Hon sökte i sitt inre efter en ursäkt, vad som helst för att få honom att inte ringa. Hon fann ingenting och i desperation utbrast hon; "Snälla, ring inte polisen. Jag gör vad ni vill. Jag kan jobba av skulden. Snälla?" Hon möttes av ännu en föraktfull fnysning.

"Varför skulle vi vilja anställa en tjuv?" frågade han och det sista ordet slog Maja som ett knytnävsslag i magen. "Jag är ingen tjuv" protesterade hon, men det var lönlöst. "Jag har aldrig stulit något i hela mitt liv. Jag lovar!" Mannens blick veknade inte det minsta. "Ok, en enda gång stal jag ett paket cigaretter av min bror, men det är det enda. Jag var inte ens tretton då." Maja ångrade omedelbart att hon berättat det där sista. Det skulle ju inte hjälpa alls. En gång tjuv, alltid tjuv. De orden ekade inom henne. Till sin stora förvåning började mannen skratta åt vad hon sagt och när den där Kalle kom in på lagret igen undrade han vad den förste skrattade åt. "Va? Nej, inget." Maja var fortsatt desperat och pratade på för att på något sätt hålla polisen utanför. "Ni förstår inte. Jag har sökt jobb så länge och nu har jag fått ett. Jag ska till polisen efter det här och begära ut ett utdrag ur belastningsregistret. Det är helt tomt och jag behöver det för att få jobbet." Kalle tittade på henne med anklagande ögon. "Inte länge till" utbrast han och verkade skadeglad över den saken. "Om jag bara kan få det utdraget, och jobbet, så kan jag betala för skivan. Jag kan betala dubbelt. Ännu mer om det behövs. Jag gör verkligen vad ni vill!" Mannen som gripit henne från början veknade en aning av orden som Maja levererade med så desperat röst. Han tittade upp på Kalle med frågande blick men fick en hård blick tillbaka. "Vi skulle kanske kunna..." började han och Maja som såg antydan till en öppning tittade hoppfullt på honom. "Ja?" Kalle skruvade på sig. "Fan Fidde, vi kan ju inte släppa henne bara för att hon ska få ett jobb. Vad skulle Hans säga?" Fidde, som den svarthåriga mannen tydligen hette, bet sig fundersamt i läppen. "Men Hans är ju inte här. Eller hur?"

"Vem är Hans?" frågade Maja. "Skit i det du" svarade Kalle omedelbart och fick en sned blick av den som hette Fidde. "Nä men vad har hon med det att göra?" fortsatte han envist. Fidde tittade på honom och sedan mot Maja. "Det behöver du inte bry dig om. Du kan sitta kvar här så går jag och ringer polisen. Det blir lättast så." Maja sträckte sig efter honom när han började gå därifrån. "Nej! Det måste kunna lösas på något annat sätt. Jag behöver verkligen jobbet." Fidde stannade upp och tittade omväxlande på Kalle och Maja. Han höll ut handflatorna för att signalera att Maja skulle sitta kvar men i samma gest syntes också någon form av förlikning. Kanske lyssnade han ändå på henne. Kanske brydde han sig faktiskt om vad hon sade. Maja kunde bara hoppas. Fidde gick fram till Kalle och satte munnen till hans öra. Han viskade något och Kalles mun sken upp i ett elakt leende. Fidde vände sig om och tittade på Maja han också innan han fortsatte viska till sin kollega vars blick var stadigt fäst på Maja där hon satt. Hon märkte hur Kalle plötsligt tittade på henne på ett nytt sätt, som om tankarna tagit en ny riktning, och hon vågade knappt möta hans blick längre. Kalle skrattade till och när Fidde lutade sig tillbaka och tittade på honom anade Maja, som satt fel till för att se ansiktet, hur han höjde ögonbrynen i en tyst fråga. "Micke och Ola då? Dom kommer ju om..." utbrast Kalle och tittade mot en vägg där en klocka var monterad. "Det är bara fem minuter tills de kommer" fortsatte han. Sedan vände han sig och tittade på Maja. "Det räcker nog för att övertyga henne tror jag." Kalle skrockade när han hörde Fiddes svar.

Fidde kom tillbaka och satte sig på huk framför Maja. "Du vill verkligen inte att vi ringer polisen va?" Maja skakade bestämt på huvudet. Det var det absolut sista hon ville. Isåfall jobbade hon hellre gratis åt skivbutiken i en vecka, en månad om det skulle behövas. Hon kunde skura golven eller göra i princip vad som helst. "Bra. Då har jag ett förslag." Fiddes mun var formad som ett snett leende när han pratade. "Vad ska jag göra?" frågade Maja. "Jag kan" fortsatte hon men blev avbruten av Fiddes utsträckta handflator. "Det kommer två personer till alldeles strax som också jobbar här." Maja nickade. "Vi stänger butiken så länge men när de kommer ska du få göra en sak för oss" fortsatte han. "Vadå?" frågade Maja som började bli nervös över att snart vara helt ensam med fyra män i en stängd butik. De kunde väl ändå inte mena...? Majas tankar sträckte sig mot alla möjligheter för att avgöra hur hemska de kunde tänkas vara jämfört med ett samtil till polisen. "Du behöver inte vara orolig. Vi ska inte röra dig" sade Fidde, och Maja insåg samtidigt att hennes oro inte varit helt obefogad. "Du sa att du gör vad vi vill, eller hur?" Det var Kalles röst och den lät sträng. Än en gång nickade Maja, men inte lika övertygat denna gång. Fidde tog vid på nytt. "Då ska du få ge oss en liten uppvisning. Deal?" Maja stirrade på honom och sedan på Kalles leende ansikte, därefter tillbaka på Fidde igen. "Uppvisning? J-jag förstår inte..." Fidde lade handen på hennes knä i en gest som skulle vara lugnande men som istället ökade Majas oro. Hon fingrade nervöst i håret och drog i en lock, lade ned handen igen och pillade på väskans tyg. "Allt du behöver göra är att klä av dig naken. Vi kommer som sagt inte röra dig. Det får du sköta själv."

Ordens innebörd slog Maja med full kraft. Skulle hon klä av sig och smeka sig inför fyra män? Bara tanken var så skamlig att hon nästan började rodna. Något sånt kunde hon ju inte göra. Hon tänkte protestera, men ångrade sig. Hon tittade länge på Fidde som såg helt allvarlig ut. Han skojade inte med henne. Detta var vad han krävde av henne för att inte ringa till polisen. "...k..." viskade Maja så lågt att hon knappt själv hörde vad hon sade. "Ursäkta?" svarade Fidde medan han rättade till örhänget trots att det inte hamnat snett. "Ok, jag gör det. Om du inte ringer polisen så gör jag det" svarade Maja med en viskning som bara var marginellt högre än den första. Kalle skrockade åt svaret och Fiddes allvar löstes upp i ett leende. Han tittade Maja rakt i ögonen. "Duktig flicka" sade han till slut och Maja var inte säker på vad hon tyckte om det ordvalet. "Då ska vi bara vänta tills Ola och Micke kommer in. Det tar inte lång tid." Kalle kom fram och dunkade Fidde i ryggen. "Du är fan bäst Fidde!" utbrast han innan han vände blicken mot Maja och stirrade lystet på hennes än så länge påklädda kropp. Hon kände sig på något sätt redan naken. Plötsligt hördes en knackning ifrån butikslokalen och Fidde slängde en snabb blick åt sin kollega. "Gå och öppna åt dem" uppmanade han Kalle som började gå mot dörren som förband lagret med butiken. När han var ute ur lokalen tittade Fidde på Maja med något som liknade värme i blicken. Han gav henne sin hand och hjälpte henne upp på fötter. "Du behöver inte oroa dig... Vad heter du egentligen?" Maja viskade sitt namn och fick en igenkännande nickning till svar.

"Oroa dig inte Maja. Du får göra det här för att slippa polisanmälan men jag ser till så att det inte går överstyr" försäkrade Fidde och lade handen runt Majas höft. Det borde kanske inte vara särskilt lugnande i den situation hon befann sig men något hos Fidde kändes vänligt. Detta trots den smutsiga idé hon utsatts för och som faktiskt varit hans. Maja försökte inte ens ta bort hans hand från sin höft utan tittade upp på honom och nickade tacksamt för det erbjudande om säkerhet han givit henne. Hur sjuk situationen än var så förstod Maja att de trots allt inte kunde låtsas som ingenting och låta henne gå. Fidde ledde henne framför sig till några stolar som stod staplade bredvid en trave med kartonger som tycktes innehålla hundratals cd-skivor. Han lyfte bort en av stolarna och sedan två till. "Ta du en så tar jag två" sade han och gav Maja ett försiktigt leende. "Och du, bry dig inte om Kalle. Han är ganska ok, egentligen" sade han och blinkade förtroligt åt Maja som själv förvånades över att hon redan börjat tycka ganska bra om den här Fidde. Hon skrattade till åt den oväntade kommentaren och hade nästan börjat slappna av, där hon gick med en stol i händerna bredvid Fidde, när hon såg tre män komma in på lagret med Kalle i spetsen. "Vem är det där?" frågade en av de nyankomna och Kalle log triumferande. "Jag sa ju att vi hade en överraskning" utbrast han med stolthet i rösten, som om Maja varit inhyrd och idén till detta varit hans egen. Fidde satte ned sina två stolar på golvet bakom Maja och harklade sig. "Kära kollegor" började han högtidligt. "Vi ska få lite underhållning!" Maja skämdes intensivt eftersom hon var högst medveten om vad denna underhållning bestod i och vad som förväntades av henne i sammanhanget.

"Ni är inte kloka!" sade Micke efter att ha fått förklarat för sig vad det hela handlade om medan Maja än en gång påmindes om sin uppgift. Ola såg mer nöjd ut. "Hans kommer bli vansinnig" fortsatte Micke viskande. "Vi har redan gått igenom den diskussionen. Hans är inte här och kommer inte få reda på någonting. Precis som polisen inte kommer få reda på att Maja här försökte stjäla från butiken. Eller hur Maja?" Det var Fidde som talade nu och Maja skakade på huvudet för att bekräfta sin önskan om hela uttalandets sanningshalt. "Sluta oroa dig Micke och ta en stol" fortsatte Fidde, och Kalle hämtade en till sig själv medan Micke funderade över saken. Ola tog även han en stol och när Fidde satt sig ned på en egen var det bara Micke kvar. Han tvekade och kollade omkring sig som för att kontrollera att han inte blev utsatt för ett skämt. Det fanns faktiskt inga kameror där, inte heller någon gömd person bakom travarna med kartonger och till slut tog han den sista stolen, som Maja suttit på nyss, och slog sig ned. De fyra killarna satt nu i en cirkel med fyra hörn i vars mitt ett utrymme kvarstod, reserverat för Maja. Hon hade stått bredvid Fidde tills nu i ett försök att känna åtminstone grundläggande trygghet i situationen, men när alla satt ned placerade han en stor hand i ländryggen på henne och knuffade Maja in mot mitten. Hon vände sig mot honom med tvekande blick och fick en uppfordrande tillbaka. Fidde log snart, ett vänligt leende som inte alls liknade Kalles, och gjorde en gest med ena handen. "Det är dags att börja sötnos" sade han och blinkade åt henne. Allvaret sänkte sig över rummet men allra mest över Maja själv som nu förväntades påbörja den smutsiga uppvisning som hon måste erkänna att hon accepterat av fri vilja.

Maja stod och tittade på Fidde när hon med nervösa fingrar började knäppa upp sin tröja. Knapparna gick inte längre ned än till bysten och när hon var klar sänkte hon händerna till midjan och tittade återigen mot Fidde där han satt och studerade henne. Hon viskade något men han hörde inte vad hon sade. Maja harklade sig, samlade allt mod hon hade och försökte en gång till. "Kan du inte sätta på musik åtminstone?" Han tog sig för pannan när han hörde önskemålet och sedan tittade han på sina arbetskamrater. "Grabbar, vi jobbar i en skivaffär och sätter inte ens på musik..." utbrast Fidde och möttes av skratt från sina kollegor när han slog sig för pannan. Han reste sig upp, gick bort till en bänk där en stereoapparat var placerad och efter några knapptryckningar fylldes hela lagerlokalen av musik. Han kom tillbaka och satte sig på sin stol, tittade upp på Maja där hon stod och nervöst skruvade på sig. "Duger detta?" Maja nickade utan att säga något. Sedan tog hon tag i tröjans linning och började dra den av sig. Dansa tänkte hon minsann inte göra för det hade de inte kommit överens om. Med tröjan runt huvudet kunde hon höra hur killarna viskade till varandra om hennes kropp. Någon visslade till men hon kunde inte avgöra från vilket håll ljudet kom. Maja lade tröjan på den närmsta traven av kartonger och försökte samtidigt undvika att möta de stirrande blickarna som från fyra håll följde hennes minsta rörelser. Snart var hon tillbaka i mitten och med bara bh:n kvar på överkroppen fingrade hon nervöst på kjolens linning. Just när hon drog ned den en bit hördes en ansträngd flämtning bakifrån men hon visste inte vem som utstött ljudet. Kanske var det Kalle och då ville hon inte uppmuntra honom, eller så var det någon annan och då gjorde det kanske inte lika mycket ändå.

Med händerna på varsin sida av höfterna stack Maja in tummarna innanför kjolen och drog den nedåt. Hon gjorde det ganska långsamt och försökte inbilla sig att hon gjorde det så för att de skulle vara nöjda med henne, och därmed inte bryta avtalet genom att ringa polisen. I själva verket började hon tycka om uppmärksamheten hon fick där i mitten av killarna. De förväntansfulla blickarna, de upphetsade små ljuden som ibland inte kunde hållas tillbaka. Hur smutsigt detta än var så tycktes de i alla fall uppskatta hennes kropp. Snart var kjolen av och Maja slängde bort den så att den landade på tröjan utan att hon lämnade sin plats i cirkelns centrum. Fortfarande stod hon vänd mot Fidde, den enda hon utvecklat minsta affektion för eftersom han verkade ganska snäll i grund och botten. Hon lutade sig framåt för att ta av sig strumporna och i den ställningen mötte hon Fiddes ögon vilka gav henne en blick av åtrå som snabbt letade sig nedåt mellan hennes instängda bröst, som gav upphov till ett brett leende i hans ansikte. Maja försökte le tillbaka men kände sig plötsligt alltför provocerande och bet sig i läppen för att avbryta läpprörelsen. Denna åtbörd fick motsatt effekt och Fidde drog ett djupt upphetsat andetag när han stirrade på Majas mun. Han höll ut sin högra hand och pekade ned mot golvet. Först trodde hon att han ville att hon skulle sitta men snart snurrade han fingret i en liten cirkel och då insåg hon att hon skulle vända sig om. Det var det han ville. Hon lydde hans tysta order och vände sig mot de andra som stirrade på henne med upphetsade ögon vilka såg ut att förvänta sig, nej kräva, långt mer än så här av henne. Det kunde inte hjälpas längre, Maja blev faktiskt själv upphetsad av det hon gjorde.

Nästa steg blev att ta av sig bh:n och med ett par, tre rörelser fick hon upp spännet i ryggen så att tyget slaknade om bysten. Hon höll bh:n kvar på sin plats medan hon drog av axelbanden och till slut, efter ett ganska djupt andetag, släppte Maja ut sina bröst för allmän beskådan i lokalen. Den som hette Micke bet sig i läppen av åsynen och Ola gned sig ogenerat över skrevet medan han stirrade rakt på brösten utan att ens låtsas söka ögonkontakt. Maja vände sig om för att slänga bort bh:n till de andra kläderna och i samma rörelse såg hon hur Kalle sänkte ena ögonbrynet och suckade i uppskattning för det han tilläts se. Maja vars känslor var som mest negativa för just Kalle gillade hans reaktion och tänkte att han kunde få drömma hur mycket han ville. Det fick vara en hämnd i sig att drömmarna aldrig skulle bli sanna. Hon vände sig därefter mot Fidde. Denna gång var det inte för att söka hans trygghet utan snarare för att hon ville att han också skulle se det de andra redan fått se. Om det var någon av de fyra som hon ville se uppskattning hos så var det trots allt hos honom. Hon drog själv för andan när hon med en flyktig blick uppmärksammade en utbuktning mellan hans halvt särade ben. Liksom Ola nyss gjort sänkte han handen och gned över utbuktningen medan han stirrade på hennes nakna bröst. Maja stelnade till och kände hur den egna blicken sänktes mot de egna brösten vars vårtor med en lätt pirrande känsla drog ihop sig och styvnade. Av någon anledning skämdes hon över den reaktionen. Det hon gjorde var ju skamligt. Ett straff för att hon gjort något som var ännu mer fel. Borde hon då inte känna sig bestraffad? Istället måste hon acceptera att hon njöt av blickarna. Hon njöt av att se hur Fidde hårdnade av att titta på henne och hon njöt till och med av att veta att bakom henne, utanför synfältet, satt den där Ola och smekte sig till åsynen av hennes nästan helt nakna kropp. Så kom ännu en låt på stereon till sitt slut och Maja stannade upp för ett ögonblick.

Nästa låt kom igång och efter bara några sekunder, och efter att ha växlat en blick med Fidde, sträckte sig Maja efter troslinningen. Hon drog ned trosorna till hälften över könshåret och tittade frågande på Fidde som nickade ivrigt till svar med ögonen intensivt stirrande på de små håren som stack upp. "Fortsätt" flämtade han och Maja kunde inte hålla tillbaka leendet. Med tummarna innanför det tunna tyget drog hon ned trosorna längre och när de kommit halvvägs över låren och Fidde kunde se rakt på hennes underliv lutade hon sig fram, såg hur hans blick höjdes till brösten och hörde mer än en flämtning bakifrån där Ola och Micke stirrade på hennes rumpa. Straffet hon utsattes för visade sig mer och mer angenämt, på ett hemskt sätt, och Maja kände hur underlivet började pulsera av upphetsning över den snuskiga uppmärksamhet de visade henne. Samtidigt visste hon att det värsta av allt fortfarande väntade. Det räckte inte med att hon klädde av sig naken inför dem. Hon förväntades också smeka sig själv och på så sätt tvingas njuta av att bete sig skamligare än hon någonsin gjort förut. Trosorna föll ned och landade mjukt på fötterna. Maja lyfte på ena foten och efter några ögonblicks tvekan sparkade hon försiktigt bort dem med andra foten. Nu var hon helt naken. Inte en tråd kvar på kroppen men omgiven av stirrande ögon som förväntade sig det mest intima av henne. Smekningar. Smekningar som innebar att hon skulle njuta inför dem. På snuskigast möjliga vis avslöja att hon i själva verket tyckte om den situation de försatt henne i, som hon försatt sig själv i. Det var ju så trots allt och hon fick nog skylla sig själv som hamnat där. Med den tanken förde hon handen längs bäckenbenet, smekte sig över magens nedre del och petade med en fingertopp i könshåret. Hon mötte en blick hos Fidde som visade tydligt att han krävde mer.

Maja svalde av nervositet, blandad med upphetsning, och hon sänkte fingrarna ytterligare en bit. Där fann hon sina blygdläppar och när hon rörde vid dem tilltog bultandet i hela underlivet. Hon tittade på Fidde med en blick som bönföll om att slippa fortsätta men hon fann ingen försoning i de ögon som mötte hennes. Istället fann hon upphetsning och åtrå vilket ökade hennes egen upphetsning ytterligare istället för tvärtom. Med två fingertoppar smekte hon över blygdläpparna och hon bet ihop munnen hårt för att hålla tillbaka den flämtning som försökte tvinga sig över läpparna. Hon måste andas tungt genom näsan för att få luft när de egna fingrarna utvann den njutning som hon visste var så förbjuden. Fidde upprepade fingerrörelsen som han gjort tidigare och med slutna ögon vände Maja sig om för att låta de övriga se framsidan av hennes nakna kropp och den plågsamma njutning som hennes egna smekningar skänkte henne. Hon föreställde sig att de tittade föraktfullt på henne, att de knuffade till varandra och pekade på saker hos henne som de inte gillade, allt för att hindra sig själv från att njuta för mycket. Till slut öppnade hon ögonen och såg istället hur deras blickar slickade över hennes kropp och hur Ola nu börjat smeka sig innanför byxorna. Det senare fick Maja att utstöta ett ljud av upphetsning som hon skämdes för att inte ha lyckats hålla tillbaka. Micke, killen som varit tveksam till hela företaget, hade också börjat gnida sig över skrevet nu och Maja såg tydligt hur hans kön fick byxorna att bukta utåt. På samma sätt smekte Kalle sig när hon vände blicken åt sidan. Maja kände sig yr av kåthet när killarna så uppenbart inte kunde hålla sig längre, till skådespelet hon bjöd dem på. Det var, när allt kom omkring, trots allt inget skådespel. I själva verket njöt hon stort av den åtrå hon fann i deras ögon och av deras ogenerade rörelser.

"Titta på hennes fingrar" hörde hon Ola säga till Micke. "Vadå?" frågade den senare. "Dom är ju alldeles glansiga" fortsatte Ola. Maja skämdes över att hon inte kunde låta bli att bli upphetsad och att det syntes så tydligt. Micke skrattade till och vände sig sedan mot Ola. "Jag är minst lika kåt som hon, det kan jag lova" svarade han och fick ett skratt från Ola till svar följt av ett ivrigt nickande. Någonstans bakom henne hördes en röst mumla om herrar, gudar och underbara rumpor. Smekningarna blev ännu skönare när hon insåg att rösten var Fiddes. Maja vände sig om och lät honom se det som Micke och Ola skrattat åt, som en gåva till honom för att han uttryckte sådan åtrå till henne. Gåvan togs emot tacksamt och efter att ha fått ner handen innanför byxorna ruskade han på huvudet och suckade. "Vem fan försöker vi lura här?" utbrast han och Maja blev rädd att hela situationen skulle spåra ur fullständigt. Fidde gjorde inte saken bättre när han reste sig och helt sonika drog ned byxorna så att hans hårda kuk sprang upp och svajade mellan benen. När han därefter satte sig och började runka den hårda kuken förstod Maja att han nog inte tänkte kräva mer av henne än de kommit överens om. Han kunde bara inte hålla tillbaka sin upphetsning längre utan måste ge den fullt utlopp. Hon stirrade på den hårda kuken i hans hand, smekte sig över klitoris och kunde inte hålla tillbaka en flämtning som, när hon klippte av andetaget med läpparna, blev till ett gnyende. Fidde stirrade henne i ögonen och nickade uppmuntrande. "Det är bra Maja. Fortsätt!" Hon följde Fiddes order, villigt nu, och hörde bakom sig samma ljud av knappar som öppnades och gylfar som drogs ned. Därefter det lite hasande ljudet av byxor som föll ned mot knäna och när hon vågade sig på att vrida huvudet åt sidan såg hon att de allihop hade följt Fiddes exempel och runkade medan de tittade på henne.

Åsynen av dessa frigjorda manskön som stod som i givakt till hennes snuskiga ära, som straff för den förseelse de avslöjat henne med, fick Maja att andas tungt av kåthet. Hennes ögon stirrade från skrev till skrev med en upphetsning som hade generat henne om hon sett den själv. Hon smekte sig nu för dem med en villighet som inte funnits förut och hon flämtade av njutning när fingrarnas smekningar ackompanjerades med synsensationer, av glänsande ollon där genomskinlig vätska smetats ut och gav upphov till små rytmiska ljud, som dock dränktes ut av musiken. Hon måste sätta sig ned vid det laget. Att stå på benen, som darrade av upphetsningen, var inte längre möjligt, eller åtminstone gav försöken till denna ställning upphov till en ostadighet som hotade få henne att falla ihop. Väl på knä vände hon sig mot Ola och stirrade på hans korta och tjocka kuk som han ivrigt runkade medan han stirrade tillbaka på Maja där hon satt. Hon vände sig mot Micke och såg hans kuk smekas av en hand med smala fingrar, konstnärliga till sitt utseende som om han vore pianist. Deras ögon möttes och han avslöjade sin åtrå med små ryckningar som fick huvudet att dras tillbaka för att omedelbart falla framåt igen. Maja smekte sig intensivare nu och utstötte små ljud av njutning som inte undgick någon. Ljuden hetsade killarna ytterligare och de smekte sig både hårt och snabbt när något ljud tilläts smita genom läpparna med högre volym än andra. Kalle syntes i utkanten av Majas synfält och vid det här laget hade hon gett upp den motvilja hon tidigare känt mot honom. Hon stirrade likadant på hans kuk som även den runkades med fast hand. En stor hand. Det rann snuskig vätska ur kukens topp när Majas blick föll på den och hon gnydde till av upphetsning medan njutningen spred sig från underlivet och ut genom kroppen.

Slutligen vände hon sig mot Fidde för att se på när han runkade till hennes skamliga beteende. Maja höjde blicken och mötte hans. Under det svarta håret syntes hans ögon stirra med en kåthet och åtrå som överträffade de andras. Hans hand kramade hårt om den ännu hårdare kuken vars ollon glänste purpurrött varje gång det dök upp mellan tummen och fingrarna. Maja smekte sin klitoris med två fingrar, tryckte dem sedan mot sin lilla öppning där fukten gjorde att de halkade och hon andades tungt när hennes och Fiddes ögon hetsade varandra till nya nivåer av kåthet. Hon ville sluta ögonen av njutning men lät bli för att kunna möta den där, av åtrå vilda, blicken ännu lite till. Nedanför dessa ögon rörde sig Fiddes läppar och formade anklagelser riktade enkom mot Maja själv. Slampa, tycktes han kalla henne, men Maja kunde inte vara helt säker eftersom han inte lät orden höras. Fler ljudlösa ord tog form och Maja föreställde sig vad deras innebörd var, med en njutning inom sig som fick hennes underkropp att darra så nära en orgasm hon smekt sig. Fiddes blick blev hård och han tycktes fråga något men eftersom hans ord inte var av ljud utan enbart former måste Maja chansa på svaret. Med blicken fortfarande fäst i hans valde hon att nicka. Plötsligt reste han sig och Maja hade i nästa ögonblick den hårda glänsande kuken framför sitt ansikte. Hon blev förvirrad och undrade förskräckt vad hon just gått med på men Fidde gjorde ingen åtbörd för att trycka sig in i hennes mun, inte heller för att fånga hennes händer att utnyttja för sina smekningar. Han runkade bara framför henne medan han tittade ned på den nakna och sexiga kropp som skänkte njutning åt sig själv. Majas kropp. "Kupa händerna!" nästan skrek han och Maja vågade inte, ville faktiskt inte, göra något annat än att lyda.

Med båda händerna framför sig kupade Maja dem för att gå Fiddes önskning till mötes och hon tittade upp på honom där han flämtade och frustade av åtrå som blivit till intensiv njutning. Den hårda kuken vars förhud så bestämt drogs fram och tillbaka i hårda smekningar pekade rakt mot henne och Maja insåg till slut vad hon accepterat. Detta gick långt utöver vad överensstämmelsen dikterat och om hon tillät det insåg hon mycket väl att mer skulle följa, eller snarare fler. Hon fick ändå inte tid att ångra sig förrän Fidde gav upp ett djupt stön som följdes av ett grimaserande ansikte. Maja önskade smeka sig själv till denna syn men samtidigt ville hon på intet sätt göra Fidde besviken, så hon höll kvar händerna framför sig, kupade i väntan på den snuskigaste gåva en kvinna kan motta. Sedan hände det. Kuken framför henne började pulsera och ur dess topp sköt tjock sperma ut. Den landade varm och våt i en lång sträng från handlederna och ned i handflatorna. Maja och Fidde stirrade på varandra när han fortsatte runka fram sin orgasm och nästa stråle smutsade Majas fingrar med snuskig vitaktig färg. Stolar sköts undan bakom henne, med ett ljud som om en halv skolklass ringts ut till rast, och hon insåg att mer väntade, när nästa stråle lämnade en varm pöl i mitten av hennes kupade händer. Fidde lät återstoden av sin orgasms safter rinna ned över hennes fingertoppar och när han var färdig lämnade han Majas blick för att möta sina kollegors. De cirklade runt och snart stod Ola framför henne med den korta och tjocka kuken i sin hand. Maja mötte hans vilda blick, tittade mot Fidde för att vara säker på att detta var vad han önskade av henne och den nickning hon fick tillbaka avgjorde hennes öde som smutsig slampa till allmänt begagnande. Hon accepterade sin skamliga roll med en känsla av att bröstet skulle sprängas eller implodera, hon visste inte vilket, och höll ut händerna mot Ola som i nästa ögonblick tillkännagav sin orgasm genom frustanden som följdes av lika varm sperma i en lång stråle. Denna stråle följdes av en till och ännu en. Maja sänkte blicken och tittade ned på sina snuskiga händer. Hon rös inombords av en skam som fick underlivet att bulta än hårdare av upphetsning än det gjort förut.

Snart kom Kalle och puttade undan Ola. Han stirrade med vilda ögon ned på Majas nakna kropp och väntande händer. Med snabba rörelser runkade han sin hårda kuk med längtan i blicken. Maja slöt ögonen och vände ansiktet mot den plats där hon hoppades att Fidde stod kvar. Hon öppnade dem och mötte hans anklagande blick, såg munnen ge form åt samma anklagelser genom fula ord som hon tog till sig utan protest när nästa orgasm värmde hennes händer med denna tjocka vätska som avlämnades under stön och flämtningar. Innan Kalles orgasm var fullbordad dök Micke upp från sidan och Maja vred ansiktet för att se hans kuk utgjuta sin njutning över henne medan hans bröstkorg hävde sig i tunga andetag. Kalle tog ett steg bakåt när hans orgasm klingat av och nu var det bara Mickes kuk som pulserade inför Majas blick. Hon såg förhuden glida över ollonet och hur han klämde åt för att lämna varenda droppe av sin njutning på henne, utan att längre ha en tanke på hur fel det de gjorde och hade gjort varit. Hon tittade upp på honom och log, som för att visa tacksamhet över den gåva även han påtvingat henne. Sedan vände hon blicken mot Fidde med en outtalad fråga vars svar redan skrämde henne. "Du vet vad du borde göra Maja, eller hur?" sade han och slog upp ett leende som förstärkte den yrsel som redan gjorde sig påmind i hennes sinne. Hon slöt ögonen, sänkte huvudet och nickade långsamt men ångrade sig, och istället för att utföra handlingen sökte hon Fiddes blick på nytt. Hon bönföll honom meddelst blickar att få slippa denna sista handling men blicken som mötte hennes medgav inget utrymme för protester. De andra stod bredvid och nickade ivrigt åt henne med förväntansfulla blickar och Maja höjde därför händerna. Hon förde sina händers skål med detta otroligt smutsiga innehåll till ansiktet och skulle just hälla innehållet i sin mun när hon tvekade.

"Gör det!" hörde hon Fiddes röst. Samma röst som hon tidigare sökt trygghet hos tvingade henne nu att fortsätta, att genomföra den smutsigaste handlingen av alla. Hon ville så gärna gå Fiddes vilja till mötes men detta var för mycket. "Gör det Maja!" hördes allas röster i kör. Fidde höll upp en hand och de tystnade. Maja tittade upp på honom för att se vad han hade att säga. "Gör det Maja så kommer polisen aldrig få veta vad som hände i butiken idag" sade han och pekade mot dörren. "Visa oss vilken underbar liten slampa du är" fortsatte han. De sista orden var av någon anledning mer övertygande än det han sagt om polisen och Maja gjorde till slut det som krävdes av henne. Hon hällde ut innehållet av sina händers skål och fick en del av sperman i sin mun medan lejonparten träffade hakan för att därefter rinna ned och fläcka hennes bröst och mage. Längs underarmarna rann två små bäckar av samma smutsiga klet och Maja accepterade fullt ut ordet som formats på Fiddes läppar. Ingen som gjorde det hon gjorde kunde vara något annat än en slampa. Hon svalde det som trots allt hamnat i munnen och kände hur rännilar av sperma som tunnats ut i väntan på nästa persons orgasm rann vidare längs magens nedre del, droppade från hennes kropp mot golvet och försatte könshåret i ett otroligt snuskigt tillstånd. Visste Fidde kanske från början att detta skulle hända om hon försökte dricka? Det nöjda leendet på hans läppar antydde att så var fallet och om det var sant så hade kanske hans order inte varit riktigt så elak ändå, tänkte Maja. Hon kunde trots allt inte värja sig mot den upphetsning dessa sensationer av rinnande sperma över kroppen, varje droppe ett bevis på den åtrå de känt för henne, gav upphov till. Det var trots det för sent för henne nu. Hon hade missat sin chans att nå den fullständiga njutningen. Inte för att hon inte längre var kåt, hennes underliv bultade ännu hårdare än förut, men att börja smeka sig själv när killarna redan var färdiga hade varit alldeles för mycket, alldeles för skamlöst slampigt. Hon måste hålla sig hur mycket hon än ville. Fidde gick runt Maja och ställde sig bakom henne. Han tog tag om henne runt bröstkorgen och hjälpte henne upp på fötter. Att sträcka ut en hand tycktes inte vara ett alternativ för honom och hon förstod varför. När Maja stod upp med händerna längs sidorna droppade det fortfarande från fingertopparna, ned på golvet. Fidde tittade på sina arbetskamrater med bestämd uppsyn. "Ni kan gå ut i butiken grabbar. Jag måste prata med lite med Maja nu." Ola och Micke drog upp byxorna, knäppte dem och gick sedan ut. Kalle stod kvar efter att ha knäppt sina.

"Du också Kalle" hörde Maja Fiddes röst bakom sig och såg besvikelse i Kalles ögon som snabbt förändrades till trots. "Ut!" beordrade Fidde och med nedslagen blick accepterade Kalle sin underlägsenhet. Maja kunde inte låta bli att njuta lite av detta. När hon och Fidde var ensamma kvar stod de och tittade på varandra en stund. "Det där gjorde du jävligt bra" utbrast Fidde och log åt Maja som inte visste om hon skulle tacka för berömmet eller snarare skämmas över att ha spelat rollen som slampa så bra. Hon slog istället ned blicken och skruvade på sig. "Du ringer väl inte polisen då va?" Tanken på den risken hade försvunnit för länge sedan men nu när killarnas upphetsning lagt sig måste hon ändå försäkra sig om att de inte tänkte bryta sitt löfte som hon betalat så skamligt för. Fidde började skratta. "Klart jag inte gör. Vet du vad Maja? Du får den där skivan också. Den har du gjort dig förtjänt av. Vad sägs om det?" Maja höjde blicken och strålade av glädje. "Tack!" sade hon och skulle just krama Fidde när han backade undan. "Nänä, inget sånt. Jag tror du vet varför." Maja förstod ju varför och kände skammen börja krypa som hetta kring halsen. "Vänta lite ska du få en handduk" fortsatte Fidde och gick bort till en av arbetsbänkarna i lokalen. Han kom tillbaka med en handduk som Maja kunde torka av sig med. När hon var klar och hade fått på sig sina kläder igen tittade hon upp på väggklockan och fick bråttom. Hon fick ju inte glömma sitt egentliga ärende. Fidde gav henne skivan och när Maja tog emot den höll han kvar i den. "Du får gärna komma hit och försöka stjäla något mer sötnos" sade han och blinkade åt henne. Sedan släppte han skivan så att Maja kunde lägga den i väskan. "Jag menade det jag sa innan. Jag är faktiskt ingen tjuv" sade hon med den mest övertygande röst hon överhuvudtaget kunde prestera. Fidde log åt henne. "Det kanske är dags att bli? Torsdagar är en bra dag att snatta för då jobbar jag själv..." När Maja gick ut på gatan och butikens dörr stängdes bakom henne tänkte hon på skivan i väskan. Hur skulle hon någonsin kunna lyssna på den, eller på Fleet Foxes överhuvudtaget, utan att tänka på det som just hänt därinne?